måndag 2 april 2012

Narnia







Jisses min lilla Maja går i sin mammas fotspår.
I går var jag och tittade på Narnia som de satte upp i år.
Jag blev stolt å sådär lagom rörd som en mamma ska vara.
Vad jag nu menar med det...
Jag menar bara att jag ville ställa mig upp när det var slut och skrika
Jihhooo hon i vit mössa, hon är min! Men som tur var så stannade det vid en tanke ; )

Jag blev alldeles varm inombords!
Heja alla fina som varit med och hjälpt våra barn med regi och kostymer, tragglande
av repliker, dans, sång, ljus, musik och gestaltning.
Ni har gjort ett toppenjobb!

Jag kände att jag ville vara med!
Så känner jag varje gång jag går på teater och musikal eller på Astrid Lindgrens värld.
Det är så roligt med teater...varför håller jag inte på med det hihi....

Kram Frida

1 kommentar:

  1. hahaha... o hon är nog glad att du också höll dig ;) Meeeee mamma då va pinsam du är ;) hihi

    Sv: Ja men precis.... fast grejen är ju att de oftast beror på vem de är som frågar ;) finns ju dem som är mer av den skvallriga sorten och måste veta allt om alla och prata vitt o brett. De klara jag mig utan. O de är ju inte så att man inte får fråga :) (inlägget var mer riktat till vissa personer... :P så får man väl göra?!) hahaha..

    Hoppas vi springer på varandra. kramar

    SvaraRadera